262
Naturen siuurikt tsokuat kvar gs- Erhaben, sinnreich zeigt sich die Naturstatt Nur dem, der ihre hohe Schrift versteh'»
Nör äsn, soin vilt ässs tiSZa iuskrikt will,
käuua, ^ Der nicht des Zufalls Launen nur
8orn sz trtott sksickar slumpsrm Erkennt im Bilde der Vergänglichkeit:
Doch Weisheit, Lieb' und Hoffnung imVergeh» und Werden.
Nur langsam sich des Menschen Wissenmehrt,
nxesi,
lUsu vistist, kopp ootr karlsk sk^m-ta kram
kL äuukla »runcten at türZänAliA-t>stsn8 tatta!
Lz strax «litt öZL gsnomtränAsr attt,
Ln töoksrmlöza okta täokoi tinASn :
Lssik Iitmtsn svspsr 8i» i motn; Nur langsam sprengt der Blick die Nebel'
LstraktaäookszukärZaädLAssftilä, hüllen i
Ltt nLckons tseksu: Izussts 88Zsr Doch mahnt symbolisch stets aufs neuökvsr mürkiot. Des siebenfarb'gen Bogens strahlend
Bild:
Halt aufrecht stets die Hoffnung auf denSieg des Lichtes.
östrakta silommau, kastack kör äiu Die zarte Blume, die im Moose lauscht,
Der hehren Eiche Kampf mit Sturmes -tosen,
Sie künden laut die ew'ge Kraft
Der Saat des Himmels, die zur Erdefiel:
Zu keimen und empor zu sprossen viel-gestaltig.
tot,
Osu köZa sksus Kamp msä viläastormon;
Ds tala om stt fänZsIaät iil,
Hvars krü trän siimlou köil till zor-<1sn usä
^tt gro ook spira upp i skiktaucksgsstaltsr.
Ln vinAack blowma, kjärilu siaflärar BeschwingteBlumeschwebtderSchmetter-krinA, ling,
Ost stolta Isson mazsstätiskt skri- Beredte llrkraft brüllt der stolze Löwe,cksr; : Belebtes Regen wunderbar
8vaä riksclom, kvaä röriiZkst : Bewegt ein Wesenmeer den Meeres-
I ooeausus äzup oosi i äsn rzmä, gründ:
Dit äzsrkt siZ svingar upp äsn ko- Und kühn durchnäßt der königliche Aar
uunssUsa örusu!
den Luftraum.
HI1 stanckigt kö^rs^kormsr Iltvst Zu edlen Formen stieg die SchöpfungLiär; ^ aus.
LIsu aok, äou stora tasiau är es kär- ^ Vom Chaos rang sich los so Tier wieäiz, ! Pflanze,
Ook szsllva kronau kattas äu, ^ Zuletzt als Ziel, als Ideal,
5